Här om kvällen träffade jag min pappa. Min biologiska pappa.
Jag har tydligt och klart sagt till honom att jag inte vill ha mer kontakt med honom
än vad som kan vara över mobilen. Och att om jag vill träffa honom så är det på mina vilkor.
Jag har sedan länge tröttnat på att spela efter hans regeler.
Och för snart ett år sen bestämde jag att det fick vara nog.
Han ska inte kunna dyka upp i mitt liv som han behagar. För varje gång som han gör det vänder han allt upp och ner.
För er som har dålig koll kan jag ju förklara att det inte är något bra när allt vänds upp och ner.
Jag mår dåligt när det händer.
Här omkvällen dök han upp utanför min dörr. Jag tittade genom kikhålet för att se vem det var, men han hade ryggen emot så jag såg inte att det var han.
Jag öppnade och där stod gubbjäveln med samma korkade flin som alltid, som om allt var bra.
Är det bra när en pappa slänger ut sina barn när de är 16, 14 och 12 år?
Är det bra att en pappa förlovar sig med en annan kvinna och några dagar innan bröllopet ljuger om det hela för sitt yngsta barn?
Är det bra att denna "pappa" låtsas som att allt är okej efter det?
Och är det överhuvudtaget okej att komma till någon som har sagt att hon inte vill träffa honom utan tillåtelse och utan att höra av sig först och säga att han är på väg?
?
Jag hade inte bjudit in honom!
Jag hade inte fått ett samtal eller ett sms där jag fick veta att han var på väg!
Hur många tror att jag släppte in honom?
Ryggen emot och sen ett fånigt flin som om allt var bra, när ingenting i verkligheten är bra!
Fruktansvärt dålig stil, gubbjävel!
Här skriver jag om mitt liv, mina tankar och känslor. Vad som helst som poppar upp i min skalle helt enkelt.
Släppte du in honom?
SvaraRaderaNej, jag släpper inte in så oartiga personer.
RaderaDet är bra du skriver av dig och jag vet ju vad frustrerad du var när det hade hänt. Det kan vara lättare att släppa händelser om man skriver av sig dem. Det funkar bra för mig i alla fall. Men om du vill skriva av dig och inte låta vem som helst läsa så kan du ju göra det och spara på datorn eller ha en blogg som bara du ser. :-) Men det här är väl så pass välkänt så det här kan du då gott skriva om här men jag har svårt att tro att din pappa läser några bloggar så du lär inte nå fram till honom med inlägget. Däremot så når du fram till oss som står dig nära - som läser din blogg - och det kan ju vara skönt att vi vet det utan att du behöver berätta det gång på gång och bli lika uppriven flera gånger.
SvaraRaderaDet är synd att han inte tagit de tillfällen du gett honom för att prata ut och reda ut all gammal skit. Mest är det synd för honom eftersom han inte får den kontakten med dig som vi andra får njuta av. Men det är även synd för dig som aldrig kommer att riktigt bli av med skiten heller då du aldrig lyckas få prata ordentligt med honom och höra hur han tänker/tänkte om det hela när det hände.
En stor och ärligt menad ursäkt från honom vore ju på sin plats men den lär ni aldrig få skulle jag tro. Tyvärr.
Jag älskar dig och jag finns här för dig när du behöver mig.
Kram från mamma.