Ett omaka par - Hjärnan och Hjärtat

Hjärnan och hjärtat kommer inte alltid så bra överrens, men hjärnan klarar sig inte utan hjärtat och hjärtat klarar sig inte utan hjärnan.

Om man blir hals huggen så förlorar hjärnan sin blod tillförsel och då klarar den sig inte. Det kan dock hända vid ett sånt tillfälle att blod tillförseln inte kapas och då lever hjärnan ett tag till, ca 15 sekunder. Jag hörde det här på radio i morse och kom att tänka på det att hjärtat och hjärnan klarar sig verkligen inte utan varandra på mer än ett sätt.
Och nu när jag satte mig ner och skrev kom jag att tänka på det att det låter väldigt likt Över jaget och Detet. Vad är då jaget? Är det magkänslan eller nåt?

Hjärnan är förnuftig och talar lätt om för dig vad du borde och inte borde medan hjärtat går helt och fullt på med alla kännslor som kommer upp och struntar i om det är förnuftigt eller inte. Som Över jaget och Detet.

Säg att du träffar en snygg kille/tjej. Hjärnan bockar av på preferens listan som avgör om personen är snygg eller inte. Hjärtat är lite snabbare, har redan bockat för vad som överrensstämmer med dina preferenser och har börjat planera eran framtid tillsammans.
Hjärnan tar tag i tyglarna, bromsar in och säger: "Inte så fort, du har inte den blekaste aning om vem den här personen egentligen är."
Jag tror att de allra flestas hjärtan håller med och puttrigt lommar tillbaka till ruta 1.
Det här var bara ett exempel.

Något att tänka på under tråkiga stunder.

Ingen är den samma fram till livets slut

En grej som irriterar mig och som jag har märkt under det här året då jag har varit arbetslös är att så fort som man börjar prata utbildning och jobb med någon så frågar de direkt om man inte ska utbilda sig vidare inom samma ämne som man läste på gymnasiet.

Jag tillexempel, gick Barn- och fritidsprogrammet på gymnasiet. Nu, ofta när jag börjar prata med någon om utbildning och jobb och de får reda på att jag gick det programmet så frågar de:
"Men ska du inte vidarutbilda dig till förskolelärare då?" och i den stilen.
Om någon av er där ute sitter och undrar samma sak just nu så kan jag ge er ett kort och jävligt enkelt svar:

NEJ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Är ni helt dumma i huvet eller?!
Tror ni på fullaste jävla alvar att alla vet exakt vad de ska jobba med och vem de ska vara bara för att de börjar på ett visst gymnasieprogram???

Inser ni hur många människor det egentligen är som blir fast i sånna jobb som de är utbildade till, men egentligen inte vill ha?
Jag har ingen siffra och det är förståss ingen som vågar att ta reda på en sån siffra. Och de flesta vill ju förståss visa sig lycklig utåt för annars är de något fel på dem.

Jag skulle inte vara glad om jag varje dag gick upp till ett jobb där jag har alla andras skrikiga ungar omkring mig.
Jag har inget emot barn eller emot själva yrket, det funkar, men inte varje dag för resten av mitt liv.
En dag kommer jag att skaffa egna barn och det är en del av anledningen till att jag inte vill bli förskolelärare. Jag tar mer än gärna hand om mina egna ungar den dag jag har sånna och är hemma, men det är ett annat commitment.

Jag är förståss inte lycklig nu när jag går arbetslös. Vem är lycklig då?

Jag tar upp det här ämnet för att jag kom att tänka på när en av killarna som jag går på Miroi tillsammans med.
Det var i måndags och en av våra handläggare, Janne, frågade om någon av oss ville gå till studievägledarna som sitter inne på stadshuset och att vi fick det om vi ville. Ingen ville, eller om de redan hade varit där, jag vet inte.
Då nämnde den här killen i alla fall att han varit dit och fått just en sån fråga "Ska du inte vidarutbilda dig till..."

Några sista ord innan jag publicerar det här inlägget:
I de liv som vi lever här och nu blir vi aldrig riktigt färdigbakta, men vi alla gör det bästa vi kan med det vi har och det är riktigt vättigt.

♥ 7 blommor under kudden ♥

Vid 12-1 tiden på natten på midsommarafton gick jag ut och plockade 7 blommor. Jag skrattade inte, och jag pratade inte. Jag hade god koll på vilka blommor som jag plockade och vad de betyder.

Midsommarblomster: Jag trotsar allt
Prästkrage: I dina ögon finner jag lyckan
Förgätmigej: Låt min bild alltid vara vid ditt hjärta
Smultronblomma: Jag håller mina löften
Styvmorsviol: Du är min förlorade kärlek som jag önskar att jag skulle vinna tillbaka
Törnros (samma sak som nyponros): Vill du följa mig?
Gullviva: Ge mig nyckeln till ditt hjärta

Tro det eller ej, men jag drömde om någon.
Åh, vad snygg han var!

Jag har gjort det här med midsommar myten i... jag tror att det här är 4:de gången gillt.
Det coolaste med drömmen var att killen vände sig till mig vid ett tillfälle och sa: "Jag är den rätte".
Vi ser om ett år om det stämmer :)

Skärp er för fan!

Jag blir så förbannad! Jag blir så förbannad och ledsen!
En kvinna blir skickad tillbaka till sitt hemland av migrationsverket trots att hon där har blivit våldtagen av män som är emot hennes makes politiska verksamhet.

Våldtäcktsmännen sa till henne att barnen stod på tur om hennes man inte maken drog sig undan från politiken. Migrationsverket tycker att det inte finns tillräckligt många bevis för att styrka det kvinnan säger.

Vad i helvete!
Hur i helvet ska hon kunna bevisa det?!
Menar de att hon ska kunna visa DNA från våldtäktsämmen?
Jag blir så förbannad!
En kvinna har blivit våldtagen och barn hotade!
Migrationsverket: Skärp er för fan!

Är det sant?

Ett ordspråk säger: "Om du inte vet var du kommer ifrån blir det svår att veta vart du ska gå". Är det sant? Jag har länge planerat ett projek. Jag har skaffat mig ett album med svarta tomma sidor, sirral rygg och utan plastfickor. Jag har och håller fortfarande på att leta fram bilder från när jag var liten och en liten tid innan det. Det ska bli... (jag gorde inte de där punkterna för syns skull, jag var verkligen tvungen att tänka efter) en historiebok... typ. Ett album om min och min familjs historia. Nej, jag har inte släcktforskat, det lämmnar jag till mamma och mormor. Jag tycker mest att det är kul klistra, skriva och pyssla. Idén fick jag väl av det där ordspråket som jag började inlägget med. Jag ska se ifall jag kan "försonas" med min bakrund och testa om ordspråket stämmer. Kommer jag att bli klokare och veta vart jag ska gå om jag följer upp mitt liv? Jag har inte den blekaste aning. Vad tror du/ni? Lämmna en komentar med ert svar. Stämmer citatet?