Ingen är den samma fram till livets slut

En grej som irriterar mig och som jag har märkt under det här året då jag har varit arbetslös är att så fort som man börjar prata utbildning och jobb med någon så frågar de direkt om man inte ska utbilda sig vidare inom samma ämne som man läste på gymnasiet.

Jag tillexempel, gick Barn- och fritidsprogrammet på gymnasiet. Nu, ofta när jag börjar prata med någon om utbildning och jobb och de får reda på att jag gick det programmet så frågar de:
"Men ska du inte vidarutbilda dig till förskolelärare då?" och i den stilen.
Om någon av er där ute sitter och undrar samma sak just nu så kan jag ge er ett kort och jävligt enkelt svar:

NEJ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Är ni helt dumma i huvet eller?!
Tror ni på fullaste jävla alvar att alla vet exakt vad de ska jobba med och vem de ska vara bara för att de börjar på ett visst gymnasieprogram???

Inser ni hur många människor det egentligen är som blir fast i sånna jobb som de är utbildade till, men egentligen inte vill ha?
Jag har ingen siffra och det är förståss ingen som vågar att ta reda på en sån siffra. Och de flesta vill ju förståss visa sig lycklig utåt för annars är de något fel på dem.

Jag skulle inte vara glad om jag varje dag gick upp till ett jobb där jag har alla andras skrikiga ungar omkring mig.
Jag har inget emot barn eller emot själva yrket, det funkar, men inte varje dag för resten av mitt liv.
En dag kommer jag att skaffa egna barn och det är en del av anledningen till att jag inte vill bli förskolelärare. Jag tar mer än gärna hand om mina egna ungar den dag jag har sånna och är hemma, men det är ett annat commitment.

Jag är förståss inte lycklig nu när jag går arbetslös. Vem är lycklig då?

Jag tar upp det här ämnet för att jag kom att tänka på när en av killarna som jag går på Miroi tillsammans med.
Det var i måndags och en av våra handläggare, Janne, frågade om någon av oss ville gå till studievägledarna som sitter inne på stadshuset och att vi fick det om vi ville. Ingen ville, eller om de redan hade varit där, jag vet inte.
Då nämnde den här killen i alla fall att han varit dit och fått just en sån fråga "Ska du inte vidarutbilda dig till..."

Några sista ord innan jag publicerar det här inlägget:
I de liv som vi lever här och nu blir vi aldrig riktigt färdigbakta, men vi alla gör det bästa vi kan med det vi har och det är riktigt vättigt.