En liten stund för mig själv

Här sitter jag ensam i godan ro och skriver om världen.
På mitt skrivbord är det i vanlig ordning fult med papper och annat pillijox som förmodligen ligger bättre någon annanstans.

Utanför fönstret lyser solen och fåglarna kvittrar. Jag hör dem dock inte in, men jag vill minnas att jag hörde dem tidigare när jag låg och drog mig under täcket.

Våren är på väg. Snön är nästan helt borta, på baksidan av huset jag bor i finns det ingen kvar.

Hallens golv är täckt med sand och grus. Hoppas att det finns någon som är förståndig nog att skicka ut gatsopen snart. Om ingen redan har gjort det.

Det är fredag och jag njuter av den här lilla stunden för mig själv i tystnad, i godan ro, i frid.
Till kvällen blir det chips och Stolthet och fördom med Keira Knightley i huvudrollen.

Godan ro, i frid och i tillfällig harmoni med världen som kan vara så fruktansvärt brutal att den borde unna oss fler sånna här stunder.
I godan ro och i frid.

Går det bra?

"Går det bra?" frågade min jobbcoach nyss när jag satt och hängde på stolen intill.
"Öh..." sa jag.
Visste vad jag ville svara, men jag fuck inte ur mig det innan hon fortsatte.
"Ja, vill jag höra," sa hon på ett manga liknande vis.
"Ja..." sa jag trevande.

Sanningen är vad jag ville säga: Jo, jag sitter här och väntar på att det ska bli i morron.
Var på jag skulle ha fått frågan:
"Jaha, vad är det i morron då?"
Och jag skulle ha svarat att från och med i morron kan man skicka ansökan till högskolan inför höstterminen.

Jag vill gärna gå Kreativt skrivande C. Det är på halvfart och på distans och då kan jag jobba samtidigt. Inte om det är ett heltidsjobb, men halvtid och alla andra tider där efter går ju bra.

Så här sitter jag och försöker slå ihjäl tiden.

Framför datorn

Mitt liv levs framför datorn just nu.
Fråga mig inte varför, för jag vet inte exakt varför.

Det kan vara för att på en dator så går allt mycket snabbare.
Jag kan hålla kontakten med mina vänner, särskilt min bästa vän som bor en timme bort
med tåg och som jag, då jag är arbetslös inte har råd att åka och hälsa på så mycket
som jag skulle vilja.

Det kan också vara så att jag vet att om jag inte håller på med något framför datorn så stormar den bittra verkligheten in och påminner mig om vilket skit jag lever i förnärvarande.
Jag har saker att vara tacksam för, det har alla. Min familj är ett exempel.
Men... Jag har varit arbetslös sen juni och det roligaste jag kan unna mig för de få slantar jag får är när jag får äta godis under helgerna.

Dessutom sker större delen av all jobbsökning via datorn.
Det är väldigt få nu mera som sitter och bläddrar i tidningen på jakt efter jobb.
Ca nio timmar i veckan får jag gå till Work for you och sitta där framför en dator. Det är inte roligt, men det måste göra.
Sen när jag kommer hem igen knäpper jag igång datorn och gör något roligt istället.

Alla gör vi vad vi kan för att överleva och må bra, och om det för mig innebär att mina ögon blir fyrkantiga efter alla timmar framför skärmen får det vara så.

HELG!

Nu är det helg! :D
Jag skulle lagt in en bild här från min favorit manga som föreställer huvudpersonen, Chrisie. Jag försökte att skanna in bilden från boken till datorn, men min skrivare muppar sig och jag hittar inte igen den på internet.
I alla fall så är det Christie på den som har tagit ett språng upp i luften, armarna utsträckta i en segergest, ena benet rakt och det andra böjt och hon skiner som en sol.
Jag tror, och hoppas verkligen, att de flesta känner så när det blir helg.

Jag var och handlade för ungefär en och en halv timme sen.
När jag kom in bland frukterna och grönsakerna var det här något av det första som jag såg:



Kolla vilka stora gubbar! De är förmodligen inte svenska. Det fösta tänkte när jag såg dem var dock: "Wow! Genmanipulerade jordgubbar!"

De är förmodligen, förhoppningsvis, inte genmanipulerade, men man kan ju undra.

Jag har för ovanlighetens skull vaknat på precis rätt sida

Jag är så glad idag! Så optimistisk! Jag nästan studsar upp och ner!
Förstår du den känslan?

Jag vet inte varför jag är så glad. Jag bara är det.

Det kan bero på drömmen jag drömde innan jag vaknade. Jag tror att jag ficke ett medelande från andra sidan genom den, men det tar jag i ett annat inlägg.

Nu sitter jag på Work for you, har fortfarande inte fått nått jobb, men jag är glad idag ändå.

Det snöar och är kallt ute, inga problem! Jag har en varm jacka.
Reinfeldt ska tydlig skilja sig... Undra vem som bryr sig om det? Inte jag i alla fall, det var bara en grej som tydligen är viktig att veta på något vänster...

Det är risk att jag inte kan följa med syrran till Gävle på fredag även om jag mycket, mycket gärna skulle vilja det.
Dock är det så att de små segrarna är de bästa segrarna!
Jag har nya jeans! XD

Mycket att vara glad över idag, men jag har inte tid att skriva ner allt det här, tyvärr, måste söka lite jobb också.
Hihi!

Besök från andra sidan

I måndags var jag, min mamma, mormor, morfar (syrran hade blev sjuk) och min bästa kompis på storseans.

Lokalen fylldes snabbt och när klockan var nästan 6 på kvällen klev Terry Evans upp på scenen tillsammans med en kvinnlig tolk.

Det började som vanligt, Terry förklarade hur det skulle gå till och att det inte var han som bestämde vem som kom från andra sidan.
Vi i publiken fick frågan om andarna fick skoja med oss.

"Ja," sa alla i kör.
"Oh, you don't know what you've done," sa Terry.

De döda har humor och de hör och ser allt.
Det var flera som fick besök från andra sidan den kvällen och flera tvivlare som fick sitt tvivel starkt motbevisat. Mycket skratt och många rörda hjärtan.
Jag ska inte gå närmare in på några detaljer.
Vill du/ni veta hur det går till på en storseans så får ni gå på en själv.

Här sitter jag och nästan söver

Fy vad jag är trött!
Trotts att jag sov längre än vanligt, det blev något strul med väckarklockan, så är jag ändå skit trött!

Jag ska på jobbintervju idag. I Gävle så vid 1 snåret så måste jag sitta på tåget.
Jag undrar hur det här kommer gå. Man blir ju inte precis piggare av att åka tåg.
Dessutom så går tågen så dumt att jag ändå måste vänta någon timme innan det är dags för intervjun.

Usch!
Tur att jag inte tog den första tiden som jag hade att välja på, kl 9, då hade jag missat tåget.
Det hade ju inte varit lite pinsamt.