Tystnad

Det är underligt hur tystnade kan beröra. Hur den kan göra ett tillfälle underbart och i det närmaste göra det magiskt.
Det enda jag hör nu är mitt knappande på tangenterna, suset från datorns fläkt och klockan som tickar på väggen i köket.

Jag älskar det.

Den rådande bristen på ljud får mig att rysa av en märklig kombination av välbehag och obehag.
Det är så märkligt. Att tomheten kan vara så underbar.
Det här är något av det bästa med att bo själv.

Visst kan det kännas ensamt, men gud vad skönt det kan vara att bara få vara ifred.

Mod att möta det förflutna

Jag har fått höra ett antal gånger att jag är modig. Jag har aldrig förstått vad de som har gett mig den komplimangen har menat, men idag känner jag att jag är värd den.

Jag har en gång skrivit i en text att minnet, minnen eller kanske bättre sagt: det förflutna är som en löpare. Försöker vi minnas något lunkar löparen på i sakta mak.
Försöker vi däremot glömma något rusar löparen på som om fan själv flåsade den i nacken. I värsta fall förvandlas löparen till något obehagligare, ett monster exempelvis som får oss att inte må bra om det hinner ikapp oss.

Jag har varit med om att det förflutna hunnit ikapp mig. Det kunde ha varit värre, men jag skulle ha föredragit om det inte hade hänt.

Idag hörde jag trampet av samma monster igen.
Det är ett underligt monster. Det är till hälften drömskt och väl värt att minnas, men den andra halvan...
Det jag är mest orolig för när det kommer till detta monster är att den mörka sidan ska ta över den ljusa sidan som jag tycker om. Då faller den ljusa sidan i glömska och kvar blir bara mörkret.

Vi kan försöka fly undan och glömma vårt förflutna, men tro mig, när det verkar som att vi skakat det av oss springer det rakt in i oss och då är vi tvungna att möta det. Det är allt annat än behagligt.

Det jag vill komma till är att det bästa vi kan göra som människor, individuella personer, är att stanna, vända oss om och konfrontera vårt förflutnas monster.
Alla är redo att göra det vid olika tidpunkter, men det är bättre att du konfronterar monstret än att monstret kastar sig över dig när du är som minst beredd på det.

Jag gjorde det idag. Jag stannade och vände mig om för att konfrontera mitt monster.
Det skulle visa sig att monstret inte var redo att möta mig, det syntes inte till någonstans.

Jag ska vara ärlig: Jag var inte lite lättad över det! Jag drog en lättad suck och fortsatte framåt. En stund senare kände jag hur benen skakade från knäna och ner till spetsen på stortårna.

Jag vet att mitt förflutnas monster fortfarande lufsar bakom mig och jag tänker möta det. Kanske inte idag, det var uppenbarligen inte meningen att det skulle ske idag. Jag kan dock inte säga något om i morgon, dagen efter det eller någon av alla de andra dagarna som väntar mig i mitt liv.

Men idag.
Idag var jag modig.

Mamma

Vilken go mamma jag har!
(Det här inlägget är tillägnat henne.)

Jag har det inte bra ställt och mamma i sin roll som mamma och i sin godhet hjälper mig.

Trotts att jag och mina syskon alla är vuxna och sen länge flugit ur boet så får vi hjälp av mamma när vi behöver det, med vad det än kan vara.

Hon brukar skicka med oss rester hem när vi har varit på besök och om bara ett av syskonen har varit så får denna/denne ta med sig rester åt de andra.
Idag har min storebror varit där och mamma skickade med honom en kasse innehållande:
Hemgjord guakamolé, nachochips, fryst köttfärs, kasler, tacokryddmix, tacobröd, slasasås, riven ost, en 1,5 liters läsk och en chokladkaka.

Jag tror det var allt. Jag får redigera annars.

Min mamma är så rar och snäll att det är förgävligt att en så snäll person, för hon hjälper andra också som behöver hjälp, ska ha så mycket problem med kroppen.
Mamma är sjukpensionär, hon har fibromyalgi, och sen ca ett år tillbaka har hon haft en rad andra problem också, vilket gör att hon får äta en inåt helskotta massa medeciner.

Det finns de som tror att sjukdomar kommer utav att man har gjort något fel och att gud då skulle straffa en för det och där med göra en sjuk.

Det tror inte jag.
Jag tror snarare att den gud älskar den prövar han.

Med andra ord måste gud älska min mamma väldigt mycket, men inte mer än vad jag och mina syskon gör.

Jag älskar dig mamma!

Puss och kram!

Fredag morgon

Fredag morron.

Gissa om jag är morrontrött.
Jag brukar vara morrontrött länge, men så snart jag kommer igång med något ordentligt försvinner tröttheten och ersätts av någon form av koncentration

Jag sitter här och gäspar, ska dra iväg snart, har lite grejer att göra.
När jag kommer hem ska jag damsuga, diska och torka golv.
Vred nyss på huvet och såg att jag inte knäppt av lampan i fönstret än.

För er som undrar: Ja, jag sover med en lampa på.
Jag kan inte komma på något värre än att vakna efter en mardröm och det är helt kolsvart omkring än.
Jag drömmer inte mardrömmar ofta, men när det händer vill jag kunna se var jag är och direkt vara förmögen att orientera mig. Dessutom är det mysigt.
Jag drömde en inte allt för behaglig dröm i natt. Det går fortare för mig att konstatera att en mardröm bara var en mardröm om jag ser var jag är. Om jag jagas av ett monster i en skog i drömmen och sen helt plötsligt vaknar och ser mitt eget tak tydligt och klart så är det inte svårt att lägga ihop två och två: "Phu! Det var bara en dröm!"

Men nu måste jag gå.

Hissa och Dissa

Nu var det ett tag sen som jag hissade och dissade, men nu kär jag på i alla fall som om inget hade hänt.

Diss:
Jag vill dissa mensen.
Den är bra för tjejer för då vet vi att vi kan få barn och vi vet att kroppen fungerar som den ska. Men det är dyrt, det gör ont i början, det är kladdigt och det luktar illa!
Det är dessutom så fruktansvärt orättvist att det bara är tjejer som har det här. Killar vad har de? Jag önskar att de hade någon motsvarighet som är lika dyr, kladdig, smärtfyllt, och illa luktande.

Hiss:
Kloka människor, sånna som inte behöver göra dumma/korkade saker för att de tycker att de har något att bevisa. Personer som kan avväpna en med bara några få ord. Tyvärr känner jag inte så många kloka människor, det är väl mamma som kommer närmast då. Eller så är det bara så att mamma vet vad jag behöver höra när jag ringer till henne. Hon är mamma-klok med andra ord.

Dagen börjar

Det var inte länge sen jag klev upp.
Jag har inte ätit fukost än och jag har bara nattlinne på mig.
Det verkar som om det blir en lugn dag. Jag har saker att göra, men jag känner inte
att jag behöver stressa.

Jag tänker äta tacorester till frukost...
sen får vi se vad jag gör.

Jag tittar på tv medan jag skriver. På sjuan är det CBS 60 minuts. För en stund sen
var de på Vatikanen. Där finns det ett bibliotek där Henry den åttondes kärleksbrev
till Anne Bolyn finns bevarade. Anöedningen till varför det finns där är inte helt
känd, men det var en där som föreslog att någon vid något tillfälle stulit breven för
att använda för att hindra att Henry den åttonde skilde sig från Catherine of Aragon
(spanska: Catalina de Aragón).

Nu tittar jag på femman. Tre män och en baby. Det är en kul film :).
Nu ska jag äta frukost eller tja, det blir väl snarare lunch. Började på det här
inlägget halv 12 avslutar nu.

Sorterar om i bokhyllan

Idag har jag roat mig med att damma och sortera om i min bokhylla.
Jag är inte klar än, men det har gått mycket framåt.

Det som är irriterande är att en kategori/genger inte kan få en helt egen hylla.
Jag hade gärna sett exempelvis alla faktaböckerna på en hylla.
Men det får väl vara som det vill med det eftersom att hela hyllan är väldigt stor så
alla böcker får stå någonstans i alla fall.

För en dryg timme sen tog jag en paus och gjorde ett nytt skrivbordsunderlägg till
datorn.
Det består av en massa olika bilder på Jokern och texten De besvärligaste dårarna är
de med en smula vett. Jag för min del tycker att Jokern, som utantvivel är helt
från vettet, ändå är ganska metodisk och beräknande i sina skurksträck.

Men nu ska jag inte börja diskutera Marvel karaktärer utan återgå till min bokhylla.