Det är underligt hur tystnade kan beröra. Hur den kan göra ett tillfälle underbart och i det närmaste göra det magiskt.
Det enda jag hör nu är mitt knappande på tangenterna, suset från datorns fläkt och klockan som tickar på väggen i köket.
Jag älskar det.
Den rådande bristen på ljud får mig att rysa av en märklig kombination av välbehag och obehag.
Det är så märkligt. Att tomheten kan vara så underbar.
Det här är något av det bästa med att bo själv.
Visst kan det kännas ensamt, men gud vad skönt det kan vara att bara få vara ifred.
Här skriver jag om mitt liv, mina tankar och känslor. Vad som helst som poppar upp i min skalle helt enkelt.
Vad bra att du trivs i tystnaden och med att vara ensam. Det ser jag som att du är trygg i dig själv och att du tycker om ditt eget sällskap.
SvaraRaderaAlla människor är ju så olika men jag tror inte det är lika många som trivs med tystnad och ensamhet som de som vill ha ljud och andra människor omkring sig.
Sen är det ju så att var sak har sin tid och man kan förändras med tiden.
Kram. ♥