Ingen bok i dag... men Grillnatta ikväll

Jag cyklade ner på stan för en och en halv timme sen, skulle till biblioteket. När jag kom ner på stan slog det mig att jag aldrig tidigare har sett Brotorget med omnejd de spännande timmarna före Grillnatta.
Redan fult med folk... och en massa fordon så om det är någon/några Bollnäsbor som läser; ta det lugnt nere på stan. Ingen vill bli eller se någon annan bli på körd.

För de som inte bor i Bollnäs, Alfta eller Edsbyn (samtliga med omnejd), kan jag berätta lite om Grillnatta.
Jag har ingen som helst aning om hur det uppkom, men det är en kväll varje sommar som det ställs upp bord och stolar i massor och de här stolarna och borden står aldrig långt ifrån en Grillstation. Det är oftast kyckling som grillas och man får oftast potatis sallad till. Det går säkert att få något annat... tror jag, jag minns inte mycket från förra året.
Men det roligaste är inte maten, det roligaste är allt annat man kan lägga pengar på.
Lotter, godis, karusellåkning och mycket annat + det är REA i butikerna. Enda dagen på året som Bollnäs city ser ut som en enda stor marknadsplats.

Jag sitter och läser på en lite lapp som jag fick inne på Helins här om dagen.
Handlar man för 200 kronor får man en grillbiljett, grillbiljetterna använder man för att få sin grillportion på någon av grillstationerna. Handlar man för 400 kronor = två grillbiljetter, 600 kronor = 3 biljetter fler biljetter kan du inte få i en och samma butik.

Klockan sex uppträder Top Cats på Brotorget, skulle tro att de håller på ungefär en timme eftersom att butikerna öppnar först klockan sju och har öppet till klockan 23.

När jag cyklade genom stan och såg alla stånd och karuseller som ställdes upp kunde jag inte låta bli att känna mig som ett barn. Jag gillar karuseller, allra helst Virvelvinden, och jag gillar godisremmar. Jag gillar rea och glada barn som håller sin mamma eller pappa i ena handen och en ballång eller vindsnurra i den andra.

Det enda negativa är trängseln och jag förstår verkligen inte varför folk måste ta med sig sina hundar.

Jag fick inte tag på boken på biblioteket, den hade inte kommit in än. Men det är Grillnatta ikväll så det gör inte så mycket. =)

Antagningsbevis

Två ord som jag gillar skarpt just nu är Namnbevis och Antagningsbevis.

Det här inlägget ska handla om det senare av dessa båda fina ord.

Det var för 25 dagar sen. 
Jag hade fikat på caféet i Krokanen huset. Hela dagen hade jag gått och tänkt på, hoppats och önskat att jag skulle få beskedet att jag kommit in på högskolan. När jag susade ner för backen som leder in i tunneln under järnvägsspåren tänkte jag:
"Jag har ju en plan i alla fall, det är inte alla som har det."
Jag ska inte plugga bara för att det är roligt, det finns både ett och två mål bakom planen.
Under hela sommaren har jag försökt att tänka positivt, istället för att tänka "om jag kommer in" så har jag tänkt "när jag kommer in".

När jag öppnade ytterdörren så låg det, hör och häpna, ingen reklam på dörrmattan, men det låg något annat där. På dörrmattan låg det tre kuvert. Jag klev över dem och fortsatte in i lägenheten för att lägga ifrån mig väska och jacka. Jag tänkte just då att jag var i stort behov av att gå på toaletten. Tillbaka i hallen tittade jag lite närmare på kuverten som fortfarande låg på mattan. De dolde till viss del varandra. Det översta var från hälsocentralen, det andra visade sig var från Fortum det tredje...
Jag stelnade till. Längst ner i vänstra hörnet såg jag en del av en logga, en logga som jag skulle kunna känna igen vart som helst. Det var loggan som tillhör Högskolan i Gävle.
Här blir det lite kul och aningen klyschigt; jag flämtade till och slog hastigt handen för munnen. I en halv till en och halv minut stirrade jag bara på loggan. Tillslut tog jag upp kuverten och i ca fem minuter gick jag fram och tillbaka mellan hallen och skrivbordet i mitt sov-/vardagsrum.

Jag la ifrån mig de två andra kuverten på skrivbordet, gick fram och tillbaka en gång till. Tänkte:
"Ska jag öppna det? Klart jag ska öppna det! Annars får jag inte veta! Åh, gud! Nej! Jag vill inte veta! JO, DET VILL JAG! Vart ska jag stå när jag öppnar det? Ska jag öppna det nu eller ska jag gå på toa först?"
Tillbaka till skrivbordet.
"Jag går på toa först... nej... vad fan!"
Ut i hallen tillbaka till skrivbordet.
"Jag har fortfarande skorna på… Jag behöver gå på toa! Gud! Jag vågar inte! JODETGÖRDU!!! Jag måste gå på toa!"
Ute i hallen igen sparkade jag av mig skorna och gick in på toaletten med kuvertet i hand. Jag tänkte att:
"Det faktum att jag satt på toa medan jag öppnade det säkerligen kommer stå i min självbiografi någon dag."
Lite pinsamt, men samtidigt väldigt komiskt och vad gör det om hundra år?

Det tog mig 2-3 läsningar innan jag förstod vad det stod i antagningsbeviset.
Hade jag ringt mamma direkt efter att jag läst och lämnat toaletten skulle jag förmodligen ha somnat på soffan. Det hela grejen med upptäckten av kuvertet, velandet om jag skulle öppna det eller inte, var jag skulle öppna det och slutligen själva öppnandet... och under hela tiden kändes det som om pyttesmå figurer dansade sumba på mina nervtrådar, det var så utmattande att jag säkert hade kunnat somna inne på toaletten.

Nu håller ni på att förgås av nyfikenhet, eller hur?

Hehehe!

Jag har blivit antagen till andra året på programmet för Professionellt skrivande!
Det var det jag ville, önskade och hoppades på.
Är jag överlycklig?
Aldrig varit gladare, inte vad jag minns i alla fall =P
Jag har däremot varit nervösare.
Jag behöver knappast tillägga att jag tackat ja till studierna.

De senaste veckorna, särskilt förra veckan, har jag hållit på och förberett mig så mycket som jag kan inför hösten. Jag har ömse om slitit mitt hår och ömse om njutit i fulla drag. Den här gången ska jag vara så förberedd att folk kommer dratta på arslet av förvåning. Hej hå kämpa på... -_- åh, vad jobbigt det kommer att bli, men jag är peppad!!! =D
Känner fortfarande att jag skulle kunna gå med armarna rakt upp i en lycklig segergest.
Nu ska jag borsta håret och dra iväg till biblioteket, väntar på en bok som förhoppningsvis blev inlämnad av den förre läsaren i fredags.

Det känns lite övernaturligt att jag tänkte på utbildningen och så på vägen hem... Var det tankens kraft som fick kuvertet att landa på min dörrmatta just den dagen med just det besked som jag ville ha?