Var inte det här smart så säg? <---(inte en fråga)

Det är inte förrän man får strykjärnet i huvudet som man inser hur tungt det faktiskt är.

(Kom ihåg: det var jag som sa det först :P
Jag är så stolt över den formuleringen.)

En labyrint i mörkret

Ljuset slocknade när jag fick mitt betyg.
Men mörkret har ännu inte stoppat mig.
Som om jag vore instängd i minutaurens labyrint letar jag nu febrilt efter trådar i mörkret.

Som du som läsare kanske ser så behöver du ha läst mina tidigare inlägg för att förstå det här.
Kryptiskt nog, men jag de få läsare som jag vet att jag har en så pass nära relation till mig att de inte redan känner till den sits jag sitter i.

Jag ser ett litet ljus

Nu har jag fått kontakt med läraren.
ÄNTLIGEN!

Tydligen så hade hon varit på semester; det jag undrar är varför ingen tycktes veta om det någonstans till på de ställen dit jag ringde.

Gud giv mig styrka!

Nu har det löst sig i alla fall.

Jag ska göra en kompletterande omtenta den 23 (ja, augusti, håll gärna en tumme för mig då).
Det bestämdes i våras att jag skulle göra den här kompletterade omtentan då det bara var en liten del av orginal tentan som jag inte hade klarat. Jag hade förstått det som att jag skulle få analyser två texter och jämför dem med varandra. Jämförande biten tar betydligt mycket mer tid än bara analyserande biten.
Nu efter en förmiddag då jag ringt och ringt och tillslut lyckades få prata med samordnaren för personer med funktionshindrade på HiG så har det löst sig.
Hon, ringde till examinatorn och mailade läraren och bad även att läraren skulle höra av sig till mig.

NU har jag fått ett mail från läraren, hon som varit på semester.

I mailet skrev hon och berättade vad jag ska få göra på den här omtentan.
Jag ska få analysera en text.

Eftersom att jag till för några minuter sen trott att jag ska analysera och jämföra två texter på bara två timmar så kände jag att "Det går aldrig!" och bestämde mig för att ta kontakt med högskolan för att se om
jag kunde få en till timme.

Men nu är det fixat och analys av en text klarar jag på två timmar.

Det enda som är kvar att fixa nu är tillståndet i mitt hem (det är ganska stökigt här), hur jag ska ta mig till tentan (som dumt nog är satt på en lördag, kollektivtrafiken går annorlunda på lördagar) och förstås så ska jag plugga.
Om min bästa kompis har återvänt till sin bostad i Gävle tills den 22 så ska jag se om jag kan få sova på hennes soffa.

Men om det skriver jag om någon annan gång.
Nu är jag bara glad att det har fixat sig.
Tack, gode gud, alla änglar, guider och alla goda själar som backar upp mig!

Lättare att få tag på Bigfoot

Jag blir så inåt helvetet less på människor som aldrig svarar när man försöker få kontakt med dem!
Jag har jagat läraren i Stilistik med blåslampa. Jag har mailat flera gånger och inte bara till en mailadress, jag har ringt flera gånger till olika nummer, men jag har fortfarande inte fått något svar på något av mina försök att nå henne.

Jag skulle ha större förståelse om människan var på semester, men det verkar inte som att hon är det så vad i hela friden är det hon håller på med?
Jag måste få svar från henne, helst i går!
Det är inte första gången jag får jaga henne med blåslampa och söka med ljus och lyckta efter information om hur jag kan nå henne.

Det är lättare att få tag på Bigfoot, som kanske inte ens existerar, än vad det är att få tag på den här kvinnan.

Om hon skulle läsa det här så hoppas jag att meddelandena går in.
Meddelande 1: RING MIG! DET ÄR VIKTIGT! Mitt telefonnummer finns på ditt jobb, på gymnasieskolan. Så ring för i (valfri interjektion/svordom) RING!!!
Meddelande 2: Det är inte okej att inte kolla sin mail, sina meddelanden på mobilen eller överhuvudtaget. Skärp dig!

Den här situationen gör mig inte lite förbannad.
(inte lite = litotes - ett retoriskt begrepp som har med underdrift att göra, används oftast för att ge en komisk och/eller ironisk effekt. Jag tror att ni, kära läsare ser skillnaden mellan ironi och komedi och även ser att här rör det sig om det som börjar på 'i'. Litoteser används oftast i vardagligt tal, i brev, mail eller i arga blogginlägg vilka oftast använder sig av vardagligt språk).

Aktiv, aktiv, aktiv, aktiv, inaktiv

Under hela året har jag slitit som ett djur för att få allting gjort i tid och det har jag även gjort de senaste fyra veckorna, men den här veckan känns det som om jag inte får något gjort. Kanske är det så också att jag verkligen inte får något gjort den här veckan. Själv tror jag att det beror på att jag har gjort allt jag kunnat för att få allting gjort fram till förra helgen då jag bestämde mig att "NU tar jag helg!" det var inte meningen att helgen skulle fortsätta hela veckan efter att den faktiska helgen tog slut, men den gjorde lite det och det känns inte bra.

Nu är det nästan helg igen och jag kan inte, precis om ingen annan kan det heller, ändra det förflutna; så jag får helt enkelt acceptera det och ta nya tag på måndag igen.

Idag ska jag dammsuga och diska, damma gjorde jag i går och städa toaletten och torka golv gjorde jag förra veckan och i måndags tvättade jag.

Jag vet inte vad jag ska göra i helgen, förutom att hålla ordning i mitt hem, men jag tror att jag kommer på något att göra; aningen något som måste göras eller något som jag vill göra. Boka ny tid i tvättstugan är ju en sak som jag kan göra.
Jag får göra en lista, det är lättare att komma på saker när man ser dem i någon fysisk form framför sig.
Det är därför jag brukar gå och öppna kylskåpsdörren när jag ska skriva handlingslista.

De döda spelar fotboll i himlen

Den första advent 2006 dog min mammas farbror, Bengt.
Jag och mina syskon har alltid kallat honom för farbror Bengt.
Han hade legat på sjukhus i några veckor, minst. Jag vet inte exakt hur länge, men tillräckligt länge för att han skulle ha hunnit genomgå en operation i hjärtat, de sprängde något där, jag vet inte minns inte vad; hur som helst så hjälpte det inte och någon vecka innan han dog så hälsade jag på honom på sjukhuset för första gången.
Jag vet inte ens om han såg mig, märkte att jag var där. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra. Han låg där i sin säng på Bollnäs sjukhus och var, som jag minns det, både väldigt trött och väldigt medicinerad, mot smärtan. Mamma som var med gick fram och pratade med honom. Han svarade på tilltal, men verkade inte vara riktigt med. Under bilfärden hem sen diskuterade mamma och mormor om han kanske såg någon annan stå där i deras ställe. Mamma var tydligen väldigt lik någon och det var inte otroligt att farbror Bengt hade trott att mamma var hon.
Jag var så förvånad att se farbror Bengt på det där viset. Han brukade alltid sitta glad och pigg i sin rullstol och språka och skratta. Därför kom jag själv inte på något annat att göra än att bara stå där och se på den underliga scenen som utspelade sig i det där lilla rummet på Bollnäs sjukhus.

Klockan var ca nio på morgonen den första advent när mamma la på telefonluren i köket. Hon kom in till mig där jag satt i vardagsrummet. Hon berättade för mig att farbror Bengt hade dött nu, förmodligen någon gång tidigt på morgonen eller under natten. Det hade blivit bestämt ett bra tag innan att om hans hjärta slutade slå när han låg där så skulle läkarna inte försöka återuppliva honom.

Det som förvånade mig efteråt var att jag inte började gråta eller någonting när jag fick höra att han hade dött.
Något som jag sa då och som även det förvånade mig senare var:
"Nu kan han vara med och spela fotboll".
Farbror Bengt har inte kunnat gå särskilt mycket under sitt liv och jag har under hela mitt liv varit av den tron att när man dör så försvinner alla svårigheter och sjukdomar som man hade när man levde, därför sa jag att farbror Bengt kunde vara med och spela fotboll.

Något som jag fick reda på på begravningen, där jag var den som grät mest så att det skvalade, var att när morfar och farbror Bengt var barn brukade de spela fotboll. Farbror Bengt hade alltid fått vara målvakt eftersom att han inte kunde springa runt med sina kryckor. Jag hade ingen aning om det och ändå så sa jag som jag sa morgonen efter att han hade dött.

Anledningen till varför jag skriver det här nu är förmodligen... förmodligen så är det min sista bearbetning av den första död av en nära anhörig som jag varit tillräckligt gammal för att begripa när det hände.
Jag kommer förmodligen återkomma till det igen i ett senare inlägg. Men just nu räcker det med den här delen av berättelsen.

Jag skulle inte ha suttit och skrivit om det här nu om jag inte just hade varit ute på promenad.
Inte så långt ifrån där jag bor ligger Bollnäs kyrka med kyrkogård och allt. När jag vill ta en kort promenad så tar jag alltid vägen genom kyrkogården. Förrförra gången jag tog den korta promenaden så såg jag en liten fotboll i en buske. Jag plockade upp den och la den på en bänk så att den skulle synas bättre.
Jag tänkte lite roat: "Haha! De döda spelar tydligen också fotboll".
Nu när jag gick där igen så började jag tänka på den där bollen och tänkte på vad jag tänkt och tänkte:
"De döda spelar också fotboll. De döda spelar fotboll i himlen".
Jag började tänka på farbror Bengt och på det jag sagt och på det jag fick reda på, på begravningen.
Då föll, kanske inte polletten, men något föll ner med ett krasch som från en blixt. Och där började bearbetningen.

Jag saknar dig oerhört mycket, farbror Bengt. Bara så att du vet det.

Programmet för Professionellt Skrivande

Jag skriver det här inlägget som ett svar till en kommentar till inlägget Det var länge sen.

Innan jag börjar vill jag bara skriva att jag har en funktion som låter mig läsa alla läsarnas kommentarer och välja om de ska publiceras eller inte. Jag tänker inte publicera din kommentar, Ellsanpellsan eftersom att du så vänligt skrev din mailadress i den, jag vill helt enkelt inte att någon okänd som råkar snubbla över min blogg får syn på din mailadress och börjar skicka en massa mail till dig. Jag har nämligen råkat ut för ett troll för drygt ett år sen och jag vet inte vad den personen har för sig nu.

Det är dags att söka till höstterminen för alla som vill gå på högskolan i höst.
Jag har i snart ett år gått på Programmet för Professionellt Skrivande. Eftersom att jag, som jag kanske har nämnt tidigare, redan läst kurserna Kreativt skrivande A och B så fick jag hoppa på andra året direkt.
Kreativt skrivande är det roligaste som jag någonsin har läst på högskolan. På Kreativt skrivande får man Jan Sjölund som lärare, man kan även få träffa Aase Berg och Rasmus Malm. De är toppen alla tre, inte vad man väntar sig att en lärare på högskolan ska vara, vilket är en komplimang.

Jag kan dock inte ge någon garanti för att Ni som väljer att läsa Programmet för Professionellt Skrivande eller någon av Kreativt skrivande kurserna i höst kommer att få samma lärare som jag hade, det var 3-4 år sen som jag läste Kreativt skrivande.

Det jag fick börja med på programmet var kursen Svenska språket 2, det mest mastiga var första momentet, Språkstruktur. Fonetik, grammatik och mycket mer ryms i det momentet. Läraren vi hade hette Elizabeth, inte riktigt heller vad man fantiserar ihop när det kommer till högskolelärare.
Jag klarade inte tentan eller omtentan och nästa omtenta ska jag göra till hösten. Om man klarar denna tenta klarar man allt.
Nästa moment var Språkpolitik och språkvård, det är vad det heter. Det momentet var roligare än vad jag trodde att det skulle vara, eftersom att jag verkligen är jätteointresserad av politik. Det var kul och intressant, vi fick skriva hemtenta dvs högskoleversionen av uppsats, jag fick oväntat nog C och är jättestolt över det.
Moment tre, Språknormer, och moment fyra, Språksociologi, minns jag inte så mycket av, kan bero på att de var väldigt lika varandra och kändes lite som en ytterligare fördjupning av moment två. Jag minns inte de tre sista lärarnas namn, jag är alldeles för dålig på namn för det.

♪ "Jul, jul strålande jul..." ♫

Andra terminen började med att vi fick läsa klart Språksociologi och sen börja med Stilistik för olika engelska texter.
Väldigt långt namn för en kurs, vi kallar den Stilistiken.
Det första vi fick göra i den kursen var momentet Translation. Lektionerna hölls mycket på engelska, men läraren, Caroline S. var inte omöjlig och använde svenska när det passade bättre. Vi fick skriva en salstenta, prov, på det där vi översatte en engelsk text till svenska, jag fick C (TJOHO!! :D). Det andra momentet i Stilistiken vad Stilistik, jag är inte helt klar på varför vi skulle ha stilistik på just engelska, begreppen som vi fick lära oss och använda heter oftast samma sak på svenska, det enda som skiljer är stavningen och själva användningen skiljer sig inte heller. Men det är bra att lära sig vad en Accronym och Lexicology är.
Vi, jag och resten av tvåorna, väntar ännu på våra tentaresultat och våra betyg i det momentet och den kursen.
Nu har vi börjat moment ett på kursen Kommersiellt skrivande. Vi får läsa och lära oss om författaren som kändis, kändiskulturen och att skriva kommersiellt. Att skriva kommersiellt, tex att skriva en kommersiell roman, en sån roman är en sån som skrivs för att säljas. Författaren, utgår ifrån det hon/han tror att läsaren vill ha och skriver utifrån det.
Nu under påskhelgen ska jag och de andra skriva klart våra tre sidor långa inledningar på våra kommersiella roman idéer.
Vi har Janne (Jan Sjölund), Per V och Aase Berg under den här kursen, sen är det sommar och efter sommaren är det dags för Kreativt skrivande C och där efter C-uppsats.

Programmet för Professionellt Skrivande är inget som man ska gå såvida man inte är beredd att ge järnet.
Det är JÄTTEJOBBIGT, men ÄNNU ROLIGARE. För mig har det hittills varit värt det.

När det kommer till lärarna så kan ni googla på Janne, Aase och Rasmus.
Det är inte så mycket studentliv i Gävle vad det verkar, men jag är knappast rätt person att fråga om studentlivet i Gävle, jag bor en timme bort med tåg och är inte medlem i studentkåren. Kåren är bättre lämpad att svara på frågor om studentliv än jag, men om ni tänker flytta dit och eventuellt stanna efter studierna så kommer ni att trivas.

Här är några bilder som jag tog på vägen till högskolan idag.

Blommorna i parken är helt underbara och om man har lite tur kan man få se en litet kanin eller två i buskarna. De är jättesöta!

Gävle Konserthus, vet inte om det stavas så, men jag kör på ändå... :P

På våren och sommaren påminner parken om en plats från Sagan om Ringen

På vintern är det som om man trillat in i Narnia.

Högskolan på håll. Kommer man från stationen och inte har någon cykel tar man antingen buss 15 eller går, de som bor i Gävle tar för det mesta cykeln.

 Och det är bara parken. I stan finns det massor att göra, shoppa, äta och dricka gott, sitta och glo på folk eller bara lata sig. På nätterna finns det uteställen där man kan dansa och ha kul. Sen kan man ju hitta på något hemma med kompisarna.
För mer information om upplägget inför hösten föreslår jag att ni kontaktar Janne, han kollar alltid sin mail och svarar snabbt

• jsn@hig.se

eller så kan ni kontakta utbildningsledare, Per Vesterlund

• per.vesterlund@hig.se

Här kan ni läsa om Programmet för Professionellt Skrivande
Om ni vill veta mer om studentlivet, kontakta Kåren.
Ett förslag, åk till Gävle och kolla runt lite. Inte den här helgen för då är det mesta stängt, men i veckan om ni är lediga eller nästa helg.