fredag 20 januari 2012

Mamma

Vilken go mamma jag har!
(Det här inlägget är tillägnat henne.)

Jag har det inte bra ställt och mamma i sin roll som mamma och i sin godhet hjälper mig.

Trotts att jag och mina syskon alla är vuxna och sen länge flugit ur boet så får vi hjälp av mamma när vi behöver det, med vad det än kan vara.

Hon brukar skicka med oss rester hem när vi har varit på besök och om bara ett av syskonen har varit så får denna/denne ta med sig rester åt de andra.
Idag har min storebror varit där och mamma skickade med honom en kasse innehållande:
Hemgjord guakamolé, nachochips, fryst köttfärs, kasler, tacokryddmix, tacobröd, slasasås, riven ost, en 1,5 liters läsk och en chokladkaka.

Jag tror det var allt. Jag får redigera annars.

Min mamma är så rar och snäll att det är förgävligt att en så snäll person, för hon hjälper andra också som behöver hjälp, ska ha så mycket problem med kroppen.
Mamma är sjukpensionär, hon har fibromyalgi, och sen ca ett år tillbaka har hon haft en rad andra problem också, vilket gör att hon får äta en inåt helskotta massa medeciner.

Det finns de som tror att sjukdomar kommer utav att man har gjort något fel och att gud då skulle straffa en för det och där med göra en sjuk.

Det tror inte jag.
Jag tror snarare att den gud älskar den prövar han.

Med andra ord måste gud älska min mamma väldigt mycket, men inte mer än vad jag och mina syskon gör.

Jag älskar dig mamma!

Puss och kram!

1 kommentar:

  1. Tack goa Linn, vad snällt du skriver om mig! Jag blir tårögd när jag läser dina snälla ord. Men jag tror att jag gör vad de flesta mammor (och pappor med för den delen) gör för sina barn då de behöver hjälp och annars med för den delen.
    Jag har inte mycket pengar men mat brukar jag/vi ha och naturligtvis skickar jag gärna med till matlådor till er då det blir mat över. Det är ju inte alltid så roligt att stå och laga mat på kvällen för att man ska ha till dagen efter. Och du minns väl när vi bodde i Alfta och E och T hade flyttat hemifrån. Jag kunde ju inte hjälpa dem med pengar men de var alltid välkommen hem för att äta för det var det enda sätt jag kunde hjälpa till på.
    Naturligtvis försöker jag hjälpa till om jag kan. Och det gäller ju inte enbart er barn utan alla människor som kommer i min väg. Jag är uppfostrad att "kan man hjälpa till så ska man göra det". Så sa min pappa under hela min uppväxt och det fastnade och det lever jag efter. Jag vet att ni kommer att leva på samma sätt för det har jag redan sett att ni gör. Ni ställer upp på varann och ni ställer upp på mig/oss. Vilka var det som var till oss och städa golven före jul? Jo, du och E. Trots att ni väl hade fullt upp själva inför julen. Och dina syskon har ju varit snälla och hämtat dig på kvällarna från din praktik så du slapp gå hem i mörkret. Och du ställer upp som kattvakt både hos din syster och här hos oss trots att du är allergisk mot katter.
    "Gör man gott får man gott igen" är något jag tror på och det stämmer så väl, det ser jag redan nu då det gäller er. Och jag behöver inte vara rädd för att bli gammal och ensam för jag har ju er och jag vet att ni finns där även då.
    Så det du nu fått av mig det har du förtjänat så väl för du ställer upp när du behövs och då är det väl självklart att jag försöker ställa upp för dig när du behöver det. Och så är jag mamma och en mamma hon finns alltid där för dig.
    Kram.

    SvaraRadera