Jaha! Å vem fan ä du då?!

Det stör mig något så fruktansvärt när människor, oftast är det gamla människor, kommer fram till mig någonstans och säger något i stil med "Hej, Linn!" och jag har ingen aning alls om vem fan de är!

Det hände idag på Ica, och det har hänt ca 50 - 100 gånger per år sen jag var 18 - 20 år. Det jävligaste är att jag kan ha träffat den här personen någon gång för väldigt, väldigt, väääääligt länge sen och de antar fortfarande att jag vet exakt vem de är!

Jag vill bara upplysa alla om att så vida vi inte hade någon form av relation, tex att du var lärare på en skola som jag har gått på, vän med någon av mina föräldrar och kommit och fikat hos oss flera gånger så är det högst osannolikt att jag vet vem du är.

Ni kan i alla fall skippa att högt konstatera: "Du känner inte igen mig, va?"
Om jag ser ut som ett frågetecken i ansiktet så betyder det att jag inte vet vem du är, alltså; hoppa direkt till förklaringen, presentera dig, förklara hur du känner mig och berätta om vårt senaste möte.
Då kanske det säger pling. Räkna inte med det, men om jag plötsligt skiner upp då vet du att det har sagt det.
Och för mitt välmåendes skull: Be mig inte att hälsa till någon om jag fortfarande inte känner igen dig efter att du har förklarat vem du är. Det är asjobbigt för mig att inte känna igen någon som så uppenbart känner igen mig och att behöva berätta för någon annan att jag träffade en person som jag inte har någon aning om vem de är, men han/hon bad mig att hälsa. Jag har dessutom svårt för namn, jag kan komma ihåg ansikten väldigt bra, men om jag inte känner igen ditt ansikte och inte ditt namn så har jag förmodligen glömt båda tills dess att jag kommer hem.