Det
mesta som jag vet om när jag var liten, innan jag var tre år, är såna saker som
min mamma har berättat för mig.
Jag
var, som jag nämnt i det förra inlägget, som Skrållan på Saltkråkan. Det gick
inte att vända sig bort en sekund utan att jag smet iväg.
Något
som jag tyckte om när jag var liten var att klättra på saker. Jag klättrade
överallt där jag kom åt. Stolar, bord och bänkar. Risken var att jag skulle
ramla ner och slå mig, men som liten ser man inte såna faror. Allt måste ju
göras och upptäckas. Mitt vilda klättrande resulterade i att mamma och pappa
fick lägga ner stolarna på rygg för att jag inte skulle kunna klättra upp.
En
annan sak som jag hade för mig när jag var liten, som mamma har berättat om, är
att jag tyckte om att ta ut alla saker ur de golvnära skåpen i köket och sen
krypa in där.
Jag
har ett vagt minne av ett sånt tillfälle. Jag plockade ut alla mammas
Tupperware grejer ur det stora hörnskåpet och kröp in. Det hjälper förstås att
jag har sett bildbevis på det.
På
90-talet blev det inte lika stort ståhej om en unge sprang naken ute på
gräsmattan. Nu är det annorlunda när alla är oroliga för att barn
överhuvudtaget ska råka ut för barnpornografibrott och ”fula gubbar” (och
tanter) i största allmänhet.
Men
ganska ofta när jag var liten burkade jag och mina syskon springa omkring utan
kläder. Det var ingen stor grej. På sommaren sprang vi i badkläder, kortbyxor
eller ingenting ute.
Det
ledde till en annan sak som jag inte har något minne av, men som jag har fått
höra om:
På
framsidan på Nybyggarvägen 10 fanns det två träd. Ett äppelträd, som var min
storasysters, och en stor tall som, så vitt jag vet, alltid hade stått där och
som tillhörde sig själv. På den sida om tallen som stod närmast syrenhäcken
stod en sten. Det var ingen stor sten, beroende på hur stor man själv är. Den
var i alla fall stor nog för att det skulle vara roligt för små barn att
klättra och leka på.
En
sommardag när de tre barnen Hammargren (vi hette det i efternamn, mer om det i
ett annat inlägg) sprang runt och lekte; en av dem, lilla jag, hade ingenting
på sig. Min storebror klättrade upp på stenen och jag följde strax efter. Jag
hade inte börjat gå på pottan än så när jag var uppe, eller på väg upp (jag vet
inte vilket), rullade det bruna kluttar ner för stenens ena sida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar