måndag 27 juni 2011

150 kronor som jag lika gärna kunnat spola ner i toan

Jag har just varit på häslocentralen i Bollnäs. Jag var där för att jag skulle träffa en läkar som förhoppningsvis skulle ge mig ett intyg på att jag har skolios som jag sen skulle kunna lämna till arbetsförmedlingen.

Till att börja med så var AT-läkaren som jag fick träffa inte mycket äldre än min egen bror, han kanske var typ 31 eller nåt. Och han hade uppenbarligen inte den blekaste aning om vad skolios är. När jag fått komma in till honom så satt han och googlade på skolios. Han ställde några frågor. Han frågade typ samma saker som jag fick berätta på soc, hur gammal är du, var bor du, har du gått gymnasiet, bor du själv, vad gör du nu.
Jag undrar fortfarande vad det har med saken att göra.
När jag fick frågan om vad jag gör nu så undrade jag om det inte framgick att jag var arbetslös eftersom att jag fått berätta varför jag var där.
Han frågade vidkommande frågor också: Brukar du ha ont?
Svar: Ja, jag brukar vara stel och har ont ibland.

En liten stund senare frågade han i fall det gick bra annars.
Jag svarade att det gjorde det väl, jag hade ont ibland. Jag visste inte vad jag skulle svara och dessutom tycker jag att han ställde dåliga frågor.
Han kände på min rygg, men vad tusan hjälper det när snubben inte visste vad han kände efter.
Jag fick sätta mig på britsen medan han gick iväg för att prata med en kollega.
Jag satt där en god stund och väntade. Efter ett tag så började jag få ont. Det är inte så konstigt, jag hade inget at luta ryggen emot och jag nådde inte ner till golvet.

Jag tycker att han kunde ha ställt bättre frågor som tillexempel var jag brukade ha ont, vad jag gjorde när jag fick ont och sånna mer konkreta frågor.

Sånna saker vet jag ju. Jag får ont och jag blir ofta stel och självklart undviker jag ju att göra saker som gör att jag får ont. Jag är väl inte dum heller?!
Klart att det går bra att leva som jag gör nu, jag gör ju ingenting som gör att jag kan få ont.

Jag fick inget intyg, det är tydligen abetsförmedlingen som ska ta kontakt med hälsocentralen för sånt. Dessutom så sa läkaren så här:
- (...)Vi vet för lite om dina problem så(...)
Jag skulle gärna byta ut det där "Vi" mot "Jag".

Suck, ja, nu har jag haft ont en stund sedan jag kom där ifrån, jag får ont om jag sitter stilla för länge och en kvart är för länge, särskilt utan ryggstöd.
Jag kan peka ut var jag får ont och berätta vad jag inte bör göra för att få ont, men det hjälper inte när det inte är rätt sorts läkare.

Jag ska gå till arbetsförmedlingen i dag och säga att de får skriva till hälsocentralen för det var tydligen det som skulle gjorts från början.

1 kommentar:

  1. Jaadu Linn, den läkarn har nog en hel del mer att lära. Men arbetsförmedlingen borde väl veta att det är de som ska begära in intygen de också. Synd att du blev tvungen kasta bort 150:- på ingenting. Du skulle begärt pengarna tillbaka. ;-)
    Kram.

    SvaraRadera