Hundgodis och cykeldäck

Sen den 26 oktober har jag gått på praktik på varuhuset Karlsson här i Bollnäs.
Jag tro inte att jag någonsin haft så ont i fötterna i hela mitt liv.
Gud nåde den som skriver i en kommentar att jag kommer att vänja mig.

En del saker där är roliga, andra... Inte särskilt
En dryg grej är när jag möter någon jag känner låter det så här: "Nej, men. Hej!
Jobbar du här?"
(Första veckan i ett nötskal.)

Det är roligt att packa upp varor som man som person har något intresse av. Första
fredagen blev med anda ord inte lite mördande för psyket, jag fick en stor låda med
elektronik- och snickeriprylar att plocka upp och hänga på deras respektive platser.
Det roliga med den dagen var att jag såg en gubbe som såg lite ut som Stan Lee, fast den här gubben var väldigt kort, hade hästsvans och hade nog lite mer rynkor än Stan.
Samma dag var det en gubbe, en annan gubbe, med en sån där mustasch som är uppåtböjd,
nästan i en cirkel på vardera sida, som frågade mig om var något låg.
Jag trodde inte mina ögon! Jag var tvungen att titta två gånger för att försäkra mig om att jag verkligen hade sett rätt.
Jag visste inte att det fanns folk som verkligen hade sån mustasch!
Chocken över att ha sett den hindrade mig lyckligtvis från att börja skratta och jag lyckades koncentrera mig på vad han frågade om.

Idag träffade jag Jon Anderzson där. Som alla andra frågade han om jag jobbade där.
Som vanligt svarade jag: "Nej, jag praktiserar här..."

Det roligaste är förstås lunchen och att gå dit på morronen. Under promenaden dit
lyssnar jag på musik och drömmer mig bort. På lunchen äter jag inte bara, den är en
timme så jag har tid att göra annat också, idag satt jag och läste igenom några sidor ur Graceone, jag markerade saker som ska ändras och så. Jag hade så trevligt
med karaktärerna att jag verkligen tyckte att det var tråkigt när rasten var slut.