Som en del vet, men inte alla, så går jag och tränar på sjukhusets gym. När jag är där så lyssnar jag på musik i min mp3-spelare. Radion som surrar på i lokalen sänder ändå mest bara reklam så...
Det märkvärdiga är att mina hörlurar, sånna som man stoppar in i öronen, verkar vara osynliga.
För utom jag och någon till så är de mycket... hur ska jag uttrycka det här fint...? Äldre människor som går och tränar där. Inget fel i det, men varför försöker de prata med mig när en vit sladd går från min ficka och upp till mina öron? Är de dumma, blinda eller vill de inte försöka förstå att jag inte hör vad de säger?!
Det är jätteirriterande!
Jag är inte intresserad av vad de pratar om, jag hör dem inte, men ändå så ska de avbryta mitt musik lyssnande. För artig som jag är uppfostrad, tar jag snällt ur hörlurarna och frågar vad det var de sa.
Om någon som går på sjukhusgymmet i Bollnäs råkar läsa det här så kan ni väl ta fasta på att jag inte är särskilt intresserad av att prata när jag tränar, det är ett störande moment. Så låt mig vara när jag tränar och har hörlurarna i. Måste ni nödvändigtvis uttrycka er med adress till mig så använd kroppsspråket.
Här skriver jag om mitt liv, mina tankar och känslor. Vad som helst som poppar upp i min skalle helt enkelt.
De som pratar med dig tycker kanske att du ser trevlig ut så att de vill lära känna dig. Eller så är de pratsugna och tycker att du verkar vara en bra person att prata av sig på. Eller så kan det vara en ensam människa som inte har så många andra att prata med. Eller så kanske de tycker att det är synd om dig som är där ensam och tränar så de pratar med dig för att vara trevliga. Eller... :-) Ja, det kan finnas många anledningar till att de inte ser dina sladdar som hänger ifrån dina öron. ;-)
SvaraRaderaKram.