Tomten

Jag har tänkt att jag ska skriva om de upplevelser som jag har haft igenom mitt liv. Sen om man vill kalla dem andliga- eller övernaturliga upplevelser är upp till var och en.
Jag är fullt medveten om att inte alla tror på andar eller annat som kan räknas till det övernaturliga, men jag gör det. Och då jag accepterar att andra inte tror så får dessa andra, vilka de än är acceptera att jag gör det.

Jag tänker börja med den första övernaturliga upplevelse som jag minns.

Som många andra barn trodde jag på jultomten när jag var liten. Jag var övertygad om att tomtens nissar smög runt och höll koll på vilka barn som var snälla. Var man inte snäll så fick man inga julklappar. Jag fick alltid julklappar så jag antar att jag var snäll.
Jag minns att den vintern då det här inträffade frågade jag mamma:
"... Men om tomtenissarna nu går omkring och tittar på oss barn skulle vi ju se dem."
Jag tror att jag omedvetet försökte sätta morsan på pottan :P
Mamma svarade att anledningen till att man inte kunde se nissarna var att de kunde göra sig osynliga och eftersom att det var mamma som sa det, och när man är liten så har ju mamma och pappa alltid rätt, godtog jag förklaringen med stor förundran över vilken magi jultomten och dennes nissar besatt.

Dagarna gick. Jag var åtta år, det var således vintern 1998.
En kväll, gjorde jag något som jag inte fick... Jag hoppade i mamma och pappas säng.
Min storebror var inne på sitt rum, pappa var på jobbet och mamma höll på att hjälpa  min storasyster med något på datorn som vi nyligen skaffat.
Jag hoppade runt på sängen och hade så kul så.
Mamma och pappa hade två väldigt stora fönster som satt bredvid varandra i ett hörn på huset. Ute var marken täckt av snö, jag kunde se enda bort till skogsbrynet om jag tittade ut.
När jag vände mig om i mitt hoppande och såg ut genom fönstret fick jag se något som fick mig att stanna upp.
Ett ansikte tittade in på mig genom fönstret.
Det var ett gammalt ansikte, men det var ingen vuxen gammal gubbe som tittade in på mig.
Det jag kunde se var axlarna och huvudet, resten var nedanför fönstret. Det var en tomte jag såg.
Han hade grått hår och skägg, detta förvånade mig då jag hade fått lära mig att alla tomtenissar hade vitt skägg och var helt rödklädda, men den här tomten var liten och grå. Det enda röda plagg som han bar var en röd luva på huvudet.
Jag satte mig ner på sängen. En stund, som i mitt minne var oändlig, stirrade vi bara på varandra. Jag tror att han var lika förvånad som jag över att jag kunde se honom.

Tillslut blev det fart i mig! Jag måste hämta mamma och berätta!
Jag flög upp, hakan dinglade fortfarande en bit ner, jag sprang ut till mamma.
"Mamma! Mamma!" sa jag. "Jag har sett en tomte!"
Mamma tittade på mig. Hon försökte förstås förklara vad det var jag hade sett, så som vuxna oftast gör.
"Nej..." sa hon. "Det var säkert Thomas som tagit på sig en tomtemask och försökte skoja med dig."
"Nej, det var inte Thomas," sa jag. "Den var liten och grå!"
Vi frågade honom, men han hade varit inne på sitt rum hela tiden och hans skor stod i hallen.
"Det kanske var pappa som..." försökte mamma, men just då hörde vi hur pappa körde upp på uppfarten.
"Var du ute på baksidan för en stund sen?" frågade mamma när han kom in.
Det hade han inte, han hade just kommit hem och ställt bilen i garaget.

Sen den dagen har jag aldrig hoppat i mamma och pappas säng igen.
Nu när jag är vuxen vet jag vad det var jag såg. Det var en hustomte. En hustomte ser efter gården och alla som bor där, både människor och djur. De tycker inte om fjäsk, men ett fat gröt med en klick smör i tackar de inte nej till.
Nästa vinter övertalade jag pappa att laga gröt som vi kunde ställa ut till tomten. Nästa dag var gröten borta.