En förföljare

Jag kanske inte kommer ihåg alla underliga saker som jag har upplevt, men jag ska göra mitt bästa så att ni får höra dem alla.
Det här är den andra.

Mina föräldrar skilde sig när jag var nio, mamma flyttade till Alfta och pappa bodde kvar i huset.
De dagar då jag var hos mamma fick jag åka buss till och från skolan.
Efter ett tag märkte jag något som var ganska läskigt, särskilt för en nioåring.
När jag gick till bussen på morgonen och jag gick hem från hållplatsen på eftermiddagen kände jag i ryggen att det var någon som iakttog mig. Jag trodde försås att det var någon som förföljde mig. Alla mammor och pappor varnar ju sina barn för fula gubbar och tanter som lurar med sig barn.
Det var ingen obehaglig känsla, men alla blir vi oroliga om vi tror att någon följer efter oss.
Jag minns att jag alltid vände mig om när det här hände, vilket var varje dag, det hände även när jag var hos pappa, men det var aldrig någon där.
Jag minns särskilt en gång då jag var på väg hem från busshållplatsen. Jag gick på gång vägen, ryggsäcken på ryggen och inte något att oroa mig för. Då kände jag den där känslan i ryggen igen. Jag vände mig om, men det var inte en levande själ i sikte.

Jag anförtrodde mig tillslut till mamma.
"Mamma," sa jag. "Det känns som om det är någon som följer efter mig."
"Hur vet du det?"
"Det känns som om någon tittar på mig bakifrån, men när jag tittar bakom mig så är det ingen där."
"Det är säkert gammelmormor som vakar över dig."
Jag godtog den förklaringen.

Jag visste inte hur rätt mamma hade haft förrän för drygt en och en halv månad sen. Jag mediterade och då fick jag plötsligt träffa min gammelmorfar. Jag frågade honom om det. Han sa:
"Det var bara jag och mamma som ville se till att du kom hem ordentligt."
Med mamma menade han förstås gammelmormor.

Det är ganska naturligt att de följde efter mig och vaktade mig. Jag var nio, åkte buss själv och eftersom att mina syskons skoldagar var längre än mina och mamma ofta fortfarande var på jobbet när jag kom hem fick jag klara mig själv.
Det var lätt: jag klev av bussen, tog gång vägen hem, låste dörren om mig när jag kom hem, jag tog en macka om jag var hungrig, sen fick jag roa mig bäst jag ville. Jag tycker att det gjorde mig självständig.