Tomtedockan

Jag känner att jag måste inleda med att berätta att jag inte kommer att återge alla paranormala upplevelser som jag har haft. Det finns förstås flera anledningar till detta. En är att jag inte minns alla detaljer och det skulle bli mycket frustrerande och inte särskilt underhållande läsning. En annan anledning är att jag är mån om andra, lik väl mig själv. Vissa saker bör man inte ta upp hur gärna man än vill.
Om ni vill veta vad det är jag inte berättar så får ni fråga mig i något fredat hörn. Jag kan inte lova att jag kommer att svara, men om jag gör det så har jag gett er ett förtroende. Ni får med andra ord hålla käften om vad jag berättat för er.

Det som jag ska berätta nu är något som ni får berätta vidare.
Denna lilla sanna historia handlar om en för mig mycket kär och mycket saknad tomtedocka.
Jag var ungefär 10 år när det här hände.
Tomtedockan som jag nämnde kom fram varje vinter när det inte var mycket mer än en månad kvar till jul.
Det var en söt docka med ett plastansikte som alltid log mot mig, blå ditmålade ögon som glittrade och ständigt rödrosiga äppelkinder. Kroppen var till större delen av stoppat tyg, men fötterna var ett par träklossar i form av ett par spetsiga träskor.
En röd luva klädde denna lilla figur. Han var rund om magen, vilken var så hårt stoppad att den, hade den tillhört en människa, bara kunde vara muskler. Jag vill minnas att den hade röda handskar och röda strumpbyxor som gick upp i de grå kortbyxorna, en grön tröja under en grå jacka som hölls fast med ett fastsytt tygskärp. Han hade vitt skägg och hår, vilket det sista satt fast i luvan som satt löst (det var en ganska gammal docka).

Jag älskade den dockan. Den fick mig att tänka på tomten som jag hade sett bara några år tidigare och påminde mig om vilken otrolig mängd magi det finns i världen.

Har ni läst mina föregående inlägg så vet ni att vid det här laget var mina föräldrar frånskilda och bodde på varsitt håll.
Jag tillbringade viss tid hos min pappa, blodsliga pappa, och viss tid hos mamma.
Den här dagen var jag hos pappa. Innan jag gick till skolan den morronen bäddade jag ner tomtedockan i min säng och stoppade om honom ordentligt.
När jag kom hem låg inte dockan där. Den var fortfarande på min sägn, men den satt lutad mot väggen.
Jag frågade pappa om han hade flyttat på dockan, men det hade han inte.
Jag kan inte komma på varför han skulle ha sagt att han inte gjorde det om han gjort det.
Vem vet, vem vet, det finns ju några historier om leksaker som kommer till liv.
Kanske tröttnade tomtedockan att ligga nerbäddad under mitt täcke...

Jag saknar den dockan enormt mycket och hoppas att han har det bra där han är nu.