Jävla stopkloss!

Jag blir så förbannad på mig själv!
Så fort jag börjar gilla en kille så är det som en stor jävla stoppkloss!
Jag har jut kommit fram till att jag gillar en kille, vi har inte träffats än, men vi har chattat och pratat i telefon i drygt ett år. Nu när jag inser att jag gillar honom så dyker den där stopklossen upp och spärrar vägen! Det får mig att känna mig som jungfrun i tornet! Jag hatar den kännslan!

Det var den där stoppklossen som hindrade mig sist, men jag vill inte låta den hindra mig mer! Det tänker jag inte låta den göra! Om jag så måste ta dynamit och spränga den i luften så ska jag få väck den!

Jag vet inte vad som har skapat den där stopklossen, om det är något som kommer med stjärnorna eller om det är något från tidigare i livet. Vilket som jag tänker inte låta något av det där hindra mig från att må bra. Jag tror givetvis inte att ett förhållande håller hur länge som helst, så vida inte båda parter är säker på att de har träffat den rätta. Jag är inte säker på det, har inte träffat så många, men det här som jag känner nu. Det känns bra.

(jag ber förövrigt ursäckt för att jag svär i detta inlägg, men jag kommer ärligt inte på något annat ord för att beskriva kännslan som jag känner.)